måndag 26 maj 2014

Harald.



Idag gavs jag tillträde till sjukvården.
Jojomensan!
Tre års strävan har nu resulterat i två kortisonblockader.
Det rör sig alltså om injektioner i disktrakternas defekta delar.

Ryggspecialisterna huserar i Högsbo industriområde, ungefär mellan däckmonteringen och bilskroten.
Detta kallas på svenska för SPINE CENTER. 
Det är rätt svårt att hitta.
Man frågar inte gärna om vägen, då det kan kännas lite pinsamt att prata amerikanskengelska i Högsbo industriområde. 
I morse kl 09.00 var jag på plats.
Såhär går det till: En herre i operationsmundering lotsar mig till ett omklädningsrum, där jag får klä mig i grå rock och plastskydd. 
Herrn frågar om jag "duschat med desinfektionsmedlet från Apoteket."
Jag säger att jag har det.
Fast det är inte sant.

Sen får jag gå in i en operationssal där en damsköterska tar mig i hand och visar mig till en brits.
Där ska jag ligga på mage med benen i en konstig vinkel.
Jag tänker på bilder från mordutredningar.

Det är svårt att ta sig upp på britsen.
Och detta med benen.

Sen kommer Överläkaren.
Han heter Hans och är käck.
Vi har likadana mössor.

En lampa tänds, röntgenbilder på min ländrygg lyser i rummet.
De ser inte bra ut.
Damsköterskan och Hans pekar på bilderna och ojar sig.
-Här ser man tydligt, säger Hans.
Sköterskan håller med.
I ögonvrån ser jag hur hon laddar två enorma injektionssprutor.
Hon skojar med Hans.
Hans skojar tillbaka.
Hans gör en slags imitation.
- Åkäj åkäj, säger han.
De fnissar.

Mina ben i en dödlig vinkel.

Min ländrygg baddas med vad jag antar är samma som det jag skulle duschat med fast jag inte gjorde det. Det drar ihop sig nu. Stämningen är tät.
Jag hör sköterskans röst.
- Tycker du han är snygg?
- Jag vet inte, säger Hans.
-Tycker du?
Det blir tyst i rummet.

- Var det Christina du hette?
Det är sköterskan som pratar till mig.
- Ja, säger jag.
- Tycker du att han är snygg?
Jag tvekar, så gott jag kan, med benen i dödlig vinkel.
Menar hon Hans?
Kommer mitt svar att bli avgörande för behandlingen?
- Vem, säger jag.
-Harald, säger hon.
- Harald?
- Ja, Harald Träutiger.

Harald Träutiger?
Nu undrar jag verkligen om mitt svar kommer att bli avgörande.
Det enklaste vore att hålla med.
Men vem skulle jag hålla med? Den som har sprutan i sin hand?
Jag fattar ett blixtsnabbt beslut. Grundat på devisen att ärlighet varar längst.
Jag repar mod och tar till orda.
- Jag måste erkänna, säger jag, att mina tankar har rört sig kring annat den senaste tiden. Jag har faktiskt inte tänkt på Harald Träutiger. Jag vet inte om han är snygg. Är han inte lite beige?

Nu ränner ena nålen in i ryggen.
Det gör fantastiskt ont.
Sköterskan och Hans skrattar gott.
- Ja, säger sköterskan. Han är kanske lite opersonlig.
- Ja, säger jag, jag skulle nog inte känna igen Harald om han kom in här.
Andra nålen in. Det går bra det här.
Snart är jag klar och får lämna operationsrummet, med två diskreta små plåsterlappar baktill, som enda minne av förmiddagens evenemang.

Jag tror att jag sa rätt om Harald.
Tänk om jag istället hade sagt vad jag tänkte:
- Jag vet inte om Harald Träutiger är vad du kallar snygg, eftersom jag är homosexuell.
Eller:
- Jag tycker nog att du är snyggare, kom hit och ställ dig så jag får titta på dig. Nej, Hans. Inte du!
Eller, varför sa jag inte:
- Varför undrar ni vad jag tycker om Harald Träutiger.

Nu får jag kanske aldrig veta.












1 kommentar: