onsdag 30 april 2014

Den som säljer sprit till min granne

Ett vårtecken säkert som tussilago men inte lika soligt, är min granne.
Han syns bara när det är varmt ute.
Då, och endast då, är han utomhus, och när han är utomhus är det för att skaffa sprit.
Den som ser min granne ser också att han är alkoholist. Den som säljer sprit till min granne ser det. Ändå.
Han bär hem sina välfyllda systemkassar. Så gott som varje gång han dricker, slutar det i förnedring, delirium, bränder, ambulanstransporter och polisutryckningar.
Svårt för grannen. Och svårt för grannens grannar.
Vår efter vår, år efter år, detta återkommande destruktiva skådespel.
För två veckor sen hämtades han i ambulans. Förra veckan var polisen här och hämtade honom igen. Idag kom han hem. Med obligatoriska systempåsar och tre fulla och lika slitna kamrater, de dundrade förbi, på väg in i lägenheten, in i dimman.
Nu har vi bara att vänta på resultatet. Blir det polis, brandkår eller ambulans? Kanske alla tre, i samverkan. Det måste vara riktigt jobbigt att bo i lägenheten ovanför. Lägenheten bredvid. Lägenheten under.
Den som säljer sprit till min granne bor inte där. Den bor nog inte på våran gata överhuvudtaget. Den bor kanske på en annan gata, med andra grannar, andra systemkassar och andra utryckningar.

Jag är så gränslöst trött på alkohol.
Att den drogen ska förknippas med vackert väder.
Med "grillning". Med "fest". Med "samvaro". Födelsedagar. Julhelger. Påskhelger. Vanliga helger. Lillelördan.
Resor, mat, dans, semestrar, bastu, avslappning, flygskräck, skidåkning, kräftor, fiske, jakt, skoteråkning (!) musik och surströmming.

Det sägs ofta att det är socialt att dricka alkohol.
Hur är det socialt?
Jag tycker det är lika socialt som att sniffa lim.
Tänk ett middagsbord dukat för tio personer.
Som aperitif drar vi i oss lite thinner från en liten pappersnäsduk.
Sen, till maten, sniffar vi lim, segt eller lättrinnande, lim från Portugal i snygga färgglada tuber.
En efter en blir vi påverkade på lite olika sätt, några blir sentimentala och sliriga, andra blir avtrubbade eller allmänt fnittriga. Några blir aggressiva. Då säger vi att de har dåligt sniffsinne eller att de inte mår så bra just nu eller att de är utbrända eller att de har problem i relationen eller på jobbet och att de nog borde sniffa lite mindre eller sniffa andra sorter eller hålla sig till kemiskt ren bensin. För det är inte bra att blanda.
Var och en blir upptagen av sig och sitt rus.
Vi sjunger sniff-sånger mellan inhaleringarna och har skojiga hattar på oss.
Till desserten tar vi en klick grekisk solution på varsin trasselsudd och avrundar med ett par djupa andetag ur mopedtanken i garaget.

Verkar det absurt?
På vilket sätt?
Ett ölglas på Facebook får hur många gilla-tryckningar som helst, oavsett vem som lägger ut bilden. Om min granne la ut sina flaskor på Facebook skulle han, förutom en massa gillanden, få kommentarer som " Det är rätt! Njuuut!" "Ta en för mig också!" "Det är du verkligen värd!!!!!"
Jag tycker att han är värd något annat.

Jag känner folk som dagligen i sin profession arbetar med beroendesjuka. På dessa läkares och sjuksköterskors Facebooksidor vimlar det av barskåp, nubbeglas, flaskor och "SKÅÅÅL!"
Ingen lägger ut injektionsnålar och tjackpåsar?
Alkohol är den drog som dödar överlägset flest.
Och jag är så trött på att det är så.
Jag tror att den som säljer sprit till min granne också är trött.
Och grannen.