lördag 26 oktober 2013

Vilja o vilja

När jag var barn på sextiotalet råkade jag dagligen ut för musik jag inte visste om jag ville höra.
Det fanns en melodiradiokanal som hette P 3 och i den spelades all tänkbar och otänkbar musik. Pop, rock, jazz, varvades med opera, operett, visor, folkmusik och schlager.
När en låt var slut kunde man aldrig veta vad som skulle komma sen.

På en och samma förmiddag kunde jag drabbas av:
Trio med Bumba, Jimi Hendrix,  Miriam Makeba, Alf Hambe, Nils Fläcke, Doris, Birgit Nilsson, Giovanni Jaconelli, Käbi Laretei, Siv Malmqvist och Sone Banger.
Namn som klingar. Namn som svänger och ger associationer.
Hur många klarinettister kan jag namnet på?
En.

I två dagar nu har jag gått och gnolat på några gåtfulla rader:
"Vilja, o vilja, skogsjungfru min, rör mig och gör mig för  evigt till din". Jag tyckte inte den var något vidare. Men den sitter där den satt. Viljan.

Idag krävs det just vilja.
Vilja att ratta in den kanal du vet att du vill höra.
Där du vet vilken genre som råder.
Vilka artister som kommer att spelas och troligen också exakt vilka låtar dessa artister kommer att framföra.
Du kan också välja vilket tempo låtarna ska ha.

Lugna favoriter.
Rätt BPM. (Beats per minut)
Här vet du att det blir lugnt.
Favoritlugnt.

Youtube är lite likt gamla tiders melodiradio, det dyker upp förslag i sidospalten, på andra artister liknande de du valt.
Men för att upptäcka de liknande låtarna måste du utföra en viljehandling.
Du måste klicka på play och kanske då råka ut för något du inte vet om du vill höra.
Du vet inte ens vilket tempo låten kommer att ha.
Du kanske klickar ändå.
Du är beredd att ta risken.

Det går ofta skapligt. Du får något liknande.
Men du kan vara säker på att du får något som många andra har hört.
Om du inte vet vad du vill höra?
Om du inte vill veta på förhand.
Om du vill bli överraskad och upptäcka något nytt?
Då finns det bara ett sätt.

Lyssna på Wretlinds värld på Spotify.
http://open.spotify.com/user/lennartwretlind/playlist/6tI4I8cAhGj5sFqrylsvZ4