måndag 9 maj 2011

Media larmar om den barnfattigdom som råder i Sverige.
Jag tycker inte att det är något konstigt med det.
Barn arbetar ju inte i Sverige,åtminstone inte i tillräcklig omfattning.

I Sverige är det arbetslinjen som gäller.

Vill man klara sig så måste man arbeta och det måste löna sig att arbeta.
Barnen i Sverige gör inte ett dugg.
Jo, de går i skola.
Länge.
En del går längre än nio år.
Det lönar sig inte.

Om barnen istället gick i ett eller högst två år skulle de kunna börja arbeta mycket tidigare och tjäna egna pengar och slippa vara fattiga.
Det säger sig självt.
Lär de sig inte att arbeta i skolan?
Om vi införde lärlingsutbildning redan i årskurs ett?
Eller i förskolan.
Då skulle de lättare få jobb.

Som det är nu rullar de omkring på brädor, skridskor, cyklar och mopeder i stället.
Eller hoppar studsmatta.
En tydlig bild av utanförskap: ett fattigt barn som studsar på en blå matta.
Har de inga ambitioner?
Ingen egen energi?
Jag saknar viljan hos de fattiga barnen.
Det håller inte, att stå och hoppa på samma ställe och förvänta sig tak över huvudet, mat och service.
De kan inte räkna med att andra ska stå för deras försörjning.
Det finns så mycket de kan arbeta med.
Det handlar om att engagera sig.
Att matchas mot rätt nisch.
Inte stå och hoppa.
Inte rulla planlöst.

Pensionärerna.
De rullar också.
Långsamt och håglöst.
Rullatorer.
Rullstolar.
Trist.
Fattigt.

De skulle jobba så de fick mer pengar så de kunde åka taxi.
De vill säkert ha mer pengar, om man frågar dem vill de säkert jobba längre och längre.
Inte begränsas.

Om man frågar barnen och pensionärerna så kommer de säkert att säga att de vill jobba och tjäna pengar och åka taxi.
I alla fall rätt många procent av de som tillfrågas.
Det gäller att fokusera på den procenten, som vill åstadkomma något.
De som förstår att om man inte arbetar så blir det inga pengar i plånboken.

Inget jobb = inga pengar.

Arbetslinjen.

Jag tycker att det är lätt.
Det är högerpolitik.
Som vi röstat fram.
Så vill vi ha det.
Barnen och pensionärerna får skärpa upp sig.
Om de vill integreras i samhället.
Det här håller inte.

5 kommentarer:

  1. Kan ju bara instämma med din syrliga betraktelse. Hela nya läroplanen, från ettan till studenten, präglas av ett enda ord: entreprenöriellt lärande. ALLA ska bli företagare. Men vad händer då med kapitalismen? Bygger inte den på underbetalda underhuggare som gör skitjobbet? Hmmmm! Vad får vi då istället? Om alla är företagare? Ska lärare sälja sin undervisning till högstbetalande? Ska läkare göra detsamma med sin medicin? NAJS människosyn...

    SvaraRadera
  2. Lysande! Fram för mer arbete, fast helst inte för mig. Jag har så jag klarar mig. Då är det värre med lönen. Där kan jag tänka mig att ta lite mer av kakan.

    SvaraRadera
  3. Tråkigt nog är kapitalet så internationaliserat idag att vi får svårt att driva en egen ekonomisk politik. Det land som avviker isoleras, sätts på plats av den globala marknaden vars penningflöden rör sig lika lätt som vatten i rörledningar.

    SvaraRadera
  4. Att agera entreprenöriellt innebär att nätverka upptäcka och skapa. Det lär sig barn inte i skolan för i skolan finns inte världen, allt det och alla dem man kan nätverka med för att hitta kunskap utefter sina förutsättningar på sitt eget vis.
    Man lär genom att samverka! Då ska man inte sätta ihop en homogen grupp i ett klassrum och tro att En person kan lära dem allt och sedan låta samma person bedöma dem "Icke Godkänd"!

    SvaraRadera
  5. Världen består inte i enskilda uppdelade ämnen, världen består av sammanhang, orsak och verkan... Vill man ha uppdelning får man vända sig till biblioteket.

    SvaraRadera