Rubrikernas härdsmälta

I ett land där rubrikerna brukar överträffa varandra,
där innovativa nybildningar som:
"Snökaos", "Nakenchock", "Köldattack" och "Skräckhalka" är vardagsmat,
tycks nu en partiell härdsmälta ha drabbat rubriksättarna.
Tog orden slut?

Olägligt, eftersom det i dessa dagar utspelas en katastrof,som kan vara den värsta mänskligheten upplevt.
Japan.
Förödelsen efter jordbävning och tsunami är total.
Dessutom ser vi bilder på hur kärnreaktorer exploderar, hur kärnavfall brinner och hur Japans försvarsdepartement fåfängt försöker helikopterflyga och hälla vatten över härdsmältorna.
En talesperson från samma försvarsdepartement säger:
- Vi vet hur man släcker en skogsbrand men inte hur man släcker ett kärnkraftverk.
Det kanske är den bästa sammanfattningen som getts under veckan.

Svensk media frågar svenska experter, som tycks ha enad hållning:
Har man tillräckligt mycket kunskap så ser man sansat på situationen.
Men vi ser bilderna!
Vi ser och förstår.
Det är inte under kontroll.

Lunchekot rapporterar idag med "en hoppfull nyhet".
Att "strålningsnivåerna runt kraftverket sjunkit tillräckligt" för att 180 arbetare, "dessa nationens hjältar" kan återgå till sina jobb.
Ska vi tro på det?

Text-tv:s rubriker är idag:
"Vattenkanoner till Fukushima 1"
"Problem med kylningen"
Det skulle kunna röra sig om uttalanden från ett valla-team inför en längdåkningstävling.
Det är det inte.

Vad är det vi inte ska få se, som ingen inte redan sett?
Är det roligare att komma med roliga nyheter?
Blir det börsras av för mycket trist?

Kan den märkliga rapporteringen ha att göra med dagens svenska kärnhändelse?
Att en oenig SKB- styrelse faktiskt lämnat in en ansökan om att Sverige, som enda nation, ska ansvara för slutförvaring av kärnbränsle?
Är det det som gör att vi får gladare rapporteringar om Japan?
Det skulle i så fall betyda att media är köpt.
Och så illa kan det väl inte vara i Sverige?
Här, som det är så säkert?

Vi ser och vi hör.
Vi försöker förstå.