lördag 13 november 2010

Tänk att vi sa JA.
Tänk om vi hade sagt NEJ.
Då hade vi hamnat i utanförskap.
Jag pratar om EU.

Att vi kan röra oss fritt.
Att vi inte är kontrollerade.
Att vi inte har det som i Ryssland.
Köer.
Fattigt.
Korruption.
Att vi har en fri marknad.
Köer är destruktiva.
Att vi kan köpa biljetter på nätet.
Att vi har dator.

Min mamma har ingen dator men hon får ändå åka tåg.
Jag köper biljetter till mamma, på nätet.

En gång skulle jag också åka tåg.
Till Skövde, som ligger i Europa.
Då blev det som i Ryssland.

-Du heter Barbro, sa konduktören.
-Nej, sa jag.
Han granskade min legitimation.
-Då är det nåt fel, sa han och försvann.
Med min legitimation.

Jag satt kvar med en stark känsla av oro.
Deportation?
Folk och boskapsräkning?
Barbro?

Konduktören kom tillbaka med en lapp som han läste ifrån.
Han uppgav min mammas fullständiga namn.
- Det står här, sa han, att du ska heta så.
- Nej, sa jag. Det är min mor.
-Din mor, hur kan det vara din mor?
Jag hade inget bra svar på det, så jag teg.

Misstänksamheten i hans röst.
En bra bit kvar till Skövde.

Jag berättade lite om min mamma för konduktören,
att hon inte har någon dator men att hon brukar åka tåg i alla fall
och att jag köpt biljetter till henne på nätet.
-Då måste det vara nån bugg, sa konduktören.
-Bug, sa jag.
Han kliade sig i nacken.
-Vi kan säga så här,sa han, att din biljett är giltig ändå.
-Tack, sa jag.
Jag fick tillbaka min legitimation och kom ända fram till Skövde.
Återresan:
För att slippa reda ut släktrelationer och identitetsförvecklingar beställde jag biljetten via sms.
Den kom som den skulle.
Segervisst höll jag upp mobilen framför näste konduktör.
Han viftade avvärjande.
- Ja, ja, jag ser att du har mobil, sa han, jag kan inte läsa så liten stil, det stämmer säkert.
Sen gick han.

Jag behövde inte ens visa legitimation!
Är detta verkligen lagligt?
Anar vi en förflackning?
En spricka i marknadsmuren?
Tänk om jag hade varit någon helt annan, som plötsligt och oförhappandes bestämt sig för att lämna Skövde.
En avhoppare fast omvänt?
Ett påhopp?
Om jag hade varit min mamma?
Var hade jag då varit idag?
Tur att jag har körkort.

1 kommentar:

  1. Ha ha! Lysande! Och så SANT. Det har verkligen blivit extremt meckigt att åka tåg. Jag röstade iallafall nej.

    SvaraRadera