måndag 3 maj 2010

"I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin..."
Så skrev Dan Andersson.
Precis så är det.

På grund av stambyte är jag både hemlös och husvill och helt beroende av vänners gästfrihet.
Den här natten har jag ägnat åt att växelvis ligga på en resårsäng och på ett trägolv.
Ingetdera rekommenderas.

Och minnena sticker.

Många gånger har jag förbannat mitt musikminne.
Jag kan sällan glömma låtar jag hört.
Inte ens de dåliga och de börjar bli många nu...
I natt har jag ältat en låt som kanske bara två personer i världen minns.
Jag och Gösta Spjuth.

Vem är Gösta Spjuth?
En före detta chef på Svensk television.
Någon gång, för kanske tjugo år sen,överraskades Gösta och vi andra tv-tittare av ett uppsluppet rockband bestående av svt-personal, som framförde en låt de skrivit till hans ära.

En enda gång spelades låten.

"Hårda bud, hårda bud, hårda bud, hårda bud, bud, bud.
Hård hud, hård hud, hård hud, hård hud, hård hud."
Så löd refrängen.

Jag skulle kunna spela den i sömnen.
Om jag kunde sova, vill säga.

Undrar vad Gösta Spjuth gör just nu?
Han sover nog.
Hoppas att han också minns.
Då har vi nåt gemensamt....

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera