fredag 21 maj 2010

Håll avståndet. Fortsätt framåt!

Håll avståndet. Fortsätt framåt!

Så står det på de roterande glasdörrarna i det stora köpcentret.
Det gäller livet.
Att vi inte kan lära oss hålla avstånd.
Att vi inte ska glömma att fortsätta framåt.
Idag behövde jag köpa en flaska Vademecum.
Ägnade förmiddagen åt att försöka tänka ut var man kan tänkas köpa en sån flaska.
Om det fortfarande säljs?
Vademecum.Det är latin och betyder väl ungefär "Kom med mig?"
Om det är den vetskapen som gör mig generad vet jag inte men jag är generad inför mitt inköp. Vill inte fråga någon.Vill inte verka antik och akterseglad. Vill vara inkognito.
Är det också latin?
Smög in i den gigantiska affären, där precis allting finns.
Förutom alla varianter av livsmedel och hushållsartiklar finns också hyllmetrar med sexhundra sorters tandkräm.Fotkräm. Krämer för kropp och själ, hallonkrämer, hudkrämer, krämer För Honom, krämer För Henne, krämer att ta bort krämer med, vätskor,flaskor, burkar, påsar, små jävla snoddar, klämmor,såpor, tvålar, balsam, schampo, lotion, sprayer,Listerine total dental mental care, profylax,after during cleaning all including meaning SB tusen turbo plus allt.
Allt utom Vademecum.
Jag håller avståndet. Fortsätter framåt.
Det gör inte två plitar, som tar tillfället i akt och försöker fostra en fånge som är där och socialtränar i kassakön.
Jag har mycket liten erfarenhet av plitar. Mest fragment från svenska B-filmer där håglösa och frustrerade män med skitigt hår är elaka mot fångar. De här plitarna var som hämtade ur en sån film. De ville markera för fången, kassörskan och oss andra att de minsann inte var fångar utan plitar. Därigenom visade de också tydligt vem som var fånge.De fällde tråkiga kommentarer om killen, om att han gjorde fel i kassakön. Det verkade viktigt att vi alla skulle höra det.
Generad. Men inte fånge. Inte plit.
Håller avståndet. Fortsätter framåt.
Hittar Vademecum.
Kom med mig.

måndag 10 maj 2010

Det finns många facebookgrupper.
Många är harmlösa eller konstiga.
Andra angelägna, aktuella,nördiga, roliga, kreativa.
Sen finns det grupper som, enligt mitt förmenande, är a true waste of cyberspace.
"Jag är ingen rasist men uppför dig ordentligt eller dra."
Så heter en grupp som har 24.095 medlemmar.
Tjugofyratusennittiofem personer ställer sig bakom budskapet, som går ut på att invandrare är skattesmitare, arbetsvägrare, våldsamma och oärliga människor som inte passar in i Sverige.

Jag är inte heller någon rasist, men jag ställer mig frågan om svenskar är annorlunda än andra?
Är vi mindre våldsbenägna per capita? Betalar vi tillräckligt med skatt? Är "vårt svenska" rättspatos eftersträvansvärt och enhetligt?
Naturligtvis inte.
Jag blir bara förvånad (igen) över att så många (igen) är så blåsta (igen) och engagerar sig (igen och igen) i frågor de inte vet något om.
Det enda som jag med säkerhet vet är "svenskt" är allemansrätten.

"I Sverige har vi den stora förmånen att kunna vistas i och bruka naturen på alldeles unikt sätt. Naturen i vårt land står öppet för alla och du kan med rent samvete promenera runt och njuta av dofter, syner och intryck. Men det finns vissa restriktioner och naturen med allt vad den erbjuder är trots allt bara till låns. Du är besökare och måste vara varsam och visa hänsyn mot både människor, växter och djur."

Jag är egentligen en människovän. Tycker att vi är ganska rörande i våra strävanden att försöka förstå oss själva och varandra.
Tycker om skilda referenser.
På grund av bostadssegregationen i Göteborg, ser jag alltför sällan till annat än vita medelklasspersoner utom i servicesektorn.

Personalen på restaurang Yokohama är jag glad för, inte bara för att de gör fantastisk sushi 6 dagar i veckan utan för att vi absolut inte har någonting att säga till varandra, trots att jag sedan länge regelbundet äter där.
Vi delar inte referenser.
Det är jag mycket tacksam för.
Jag törs svära på att ingen i personalgruppen bryr sig om vare sig Jan Guillo eller Yrsa Stenius.
Jag avskyr att skriva dessa namn men jag gör det ändå.
Jag kan inte laga sushi.

Amir jobbar nere på Statoil, som har öppet dygnet runt, sju dagar i veckan.
För att jag ska kunna glömma köpa mjölk på Konsum Mariaplan, där mjölkpriserna snart är tresiffriga.
Amir har aldrig sett Pecka Langer och han har nog väldigt lite att säga om Birgitta Stenberg.
Jag tycker om den egenskapen hos honom.

onsdag 5 maj 2010

Vårdcentralen Majorna har försökt gömma sig nere i Fiskhamnen.
Ändå är vi rätt många som hittar dit, så det står väl inte på förrän de försvinner någon annanstans.
Det är mycket länge sen man kunde ringa dem.

Idag är jag där, en mycket gammal man med rullator har också tagit sig ända fram och upp till 6:e våningen, i en anonym byggnad, som för tankarna till något ur milleniumtrilogin.

Den Gamle är andfådd och har svårt med balansen och tydligen också med hörseln.
I receptionen sitter en Ung Man.
Den Gamle säger:
-Jag vill beställa en tid.
Ung Man svarar:
-Du kan beställa tid eller komma på Drop In.
Den Gamle:
-Va?
Ung Man:
-Du kan beställa tid eller komma på....vi har DROP IN OCKSÅ!
Den Gamle:
-Jag vill beställa en tid.
Ung Man:
-Då är det nästan bättre att de ringer dig.
Den Gamle:
-Va?
Ung man:
-Vi har så mycket folk här.
Den Gamle:
-Jaså?
Ung man:
- Ja.
Den Gamle:
-Ja, jag skulle beställa TID.
Ung man:
-Då är nog det bättre att de ringer hem till dig.
Den Gamle:
-Vilka då?
Ung man:
-Ja...den som du ska prata med.
Den Gamle:
-Va?

Här lämnar jag männen.
Det finns en sannolikhet att de står kvar i exakt samma position ännu.
Den sannolikheten tycks mig större än att Den Gamle lyckas beställa en tid på Vårdcentralen i Majorna.
Imponerande att han tog sig till receptionen i alla fall.
Han är nog frisk.
Jag önskar honom ett långt och lyckligt liv.

måndag 3 maj 2010

"I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin..."
Så skrev Dan Andersson.
Precis så är det.

På grund av stambyte är jag både hemlös och husvill och helt beroende av vänners gästfrihet.
Den här natten har jag ägnat åt att växelvis ligga på en resårsäng och på ett trägolv.
Ingetdera rekommenderas.

Och minnena sticker.

Många gånger har jag förbannat mitt musikminne.
Jag kan sällan glömma låtar jag hört.
Inte ens de dåliga och de börjar bli många nu...
I natt har jag ältat en låt som kanske bara två personer i världen minns.
Jag och Gösta Spjuth.

Vem är Gösta Spjuth?
En före detta chef på Svensk television.
Någon gång, för kanske tjugo år sen,överraskades Gösta och vi andra tv-tittare av ett uppsluppet rockband bestående av svt-personal, som framförde en låt de skrivit till hans ära.

En enda gång spelades låten.

"Hårda bud, hårda bud, hårda bud, hårda bud, bud, bud.
Hård hud, hård hud, hård hud, hård hud, hård hud."
Så löd refrängen.

Jag skulle kunna spela den i sömnen.
Om jag kunde sova, vill säga.

Undrar vad Gösta Spjuth gör just nu?
Han sover nog.
Hoppas att han också minns.
Då har vi nåt gemensamt....

lördag 1 maj 2010

Idag hörde jag ett långt reklaminslag i P1.
Visste inte att det var tillåtet?
Dessutom gällde det drogförsäljning.
Programmet heter "Meny" och innehåller,förutom recept och matlagningstips, rekommendationer om vilka vinsorter som sägs "passa bra till".
Förutom vinets namn, får vi reda på ursprung, karaktär och beställningsnummer.

Även i teve förekommer detta.
När blir det reklam för andra droger?
"Ett par gram amfetamin till frukost, passar bra till kaffet..."
"Banta med crystal meth!"
Eller: "...inhalera lite solution till efterrätten..."
"Brygg ditt eget ekologiska te på majablad..."
"Så här får du cocabusken frodig..."

Inte särskilt troligt, eller hur?
Inte särskilt roligt?
Droger är farligt.
Ja.Och alkohol är en drog.
Den som dödar flest.

Det som brukar kallas för kvinnomisshandel, familjetragedier,hatbrott,läktarvåld,gängkrig, rasistdåd, våldtäkter och övergrepp, har en stor gemensam nämnare:
Alkohol är nästan alltid med i bilden.
Det tycker jag är passande att nämna.
Varför inte en stödgala?