fredag 26 mars 2010

Den lille havfruen.
Bronsstatyn, ni vet.
Nu lämnar hon Danmark.
Hon ska till Shanghai.
Jag förstår henne.
Det verkar både trist och tungt att vara en lille havfrue i brons.
Enformigt.
Danskarna rasar. Skorrar.
De tycker att hon ska stanna hemma.
Det verkar vara ett danskt drag detta, att människor och nationalmonument ska stanna där de hör hemma.
Utom när det gäller Irakinvasioner eller Afghanistankrig, då måste man vara där.
Hörde en talesperson för motståndarna till havfruens kinaresa i P1.
Han var ilsken.
"Ett verk ska ikke tas ur sitt sammanhang, skrek han.
"Det är kränkande för verket!"

Jag tror inte att havfruen blir kränkt av att röra lite på sig.
Hon kommer hem igen i november. Lite mer erfaren.
Jag tänker att det borde finnas ett ordspråk som passar in här.
Genast kommer jag på det med berget och Muhammed.
Men det slår jag ur hågen.
Slår inte in öppna dörrar.
Undrar bara om inte havfruen skulle göra sig i en rondell?

onsdag 24 mars 2010

SJ - farväl

Att boka en tågbiljett till sin mor.
Ånge-Göteborg-Ånge.
Det är svårt det!
Det tar timmar.
Lika många timmar som en vän hölls gisslan nere vid Centralen, i ett av SJ:s tåg.
Fem timmar fick hon och ytterligare några hundra fogliga, sitta inlåsta nere vid lokstallarna.
Det var "för farligt" att gå ut ur tåget.
Allting är relativt.
Näringsbrist kan man också dö av.
Det är hälsovådligt att försöka boka biljetter.
Man blir så gränslöst förtvivlad.

SJ har en hemsida.
I likhet med tågtrafiken, läggs den ner, när det är för många som behöver den.
Då måste man ringa.
"Välkommen till SJ, det är många som ringer just nu,du har plats trettionio i kön."

Efter en timmes väntan och parerande för att försöka slippa höra Lill-Babs informera om sina föreställningar i Stockholm, kommer nytt och oväntat besked:
"Du har plats....Tutti... i kön."
Tutti?
Nyss var det nitton?
Borde det inte vara arton efter det?
Det är spännande nu.
Jag har plats Tutti.
Länge är det spännande.
Som "I huvudet på John Malkovich."
Mellan våningarna.
Kontinentalt.
Plats Tutti.
Tänk att jag fick den!
Ånge ligger i Europa.

Sen händer ingenting.

"Du har plats trettiosex i kön."

Från nitton, via Tutti, till trettiosex.
Tutti var en bad guy alltså?
En Soprano.
En som drar ner.
En energitjuv.
Kanske är det Tutti som bråkar med tågen också?
Käppen i hjulet. Den felande länken.
Tutti is not pulling his weight.

När ett barn i tolvårsåldern, slutligen svarar hos SJ,finns det ingen biljett.
Jo, förresten, en, medger barnet efter en lång talande tystnad.
Högst upp under taket, i en blandad sovkupé.
Bara psykopater som Soprano lägger sin gamla mor i ett sånt läge.
Inte ens han.
Den biljetten skulle kosta tvåtusentvåhundra kronor.
Vi lägger på.
Det gick inte bra.
Nytt försök med hemsidan,plötsligt vänder det.
Där finns den biljett, som överallt jag söker.
Sovvagn, dam, längst ner.
Ånge-Göteborg-Ånge.

Priset?
Trettonhundra kronor.
Man ska välja sina strider.
Min salig far sa ofta:
"Man ska inte bråka med tåget, för det går ändå."
Det var då det.
Innan Tutti.
Som det gick bra.

torsdag 18 mars 2010

Att vilja glömma

Idag såg jag henne igen.
En kvinna som jag läste svenska med 1983 på komvux.
Det är 27 år sen.
Vi pratade aldrig då. Det gör vi inte nu heller.
Hon har samma frisyr som hon hade då, samma frisyr som hon haft i åtminstone 27 år. Hur vet jag det? Jag har sett henne regelbundet sen 1983. Noterar varje gång att där är hon som jag läste svenska med på komvux.
Vad heter hon?
Vet inte.
Vad lärde jag mig på komvux?
Ingen aning.
Vad har jag gjort sen dess?
Klippt mig?
Skaffat ett jobb?
Jag minns inte.
Kommer jag alltid att minnas kvinnan från komvux och hennes frisyr?
Antagligen.
Undrar varför.

måndag 15 mars 2010

Vitt, svart,grått,brunt,
silver, guld, brons, rosa, turkos,
rött, orange, gult, grönt, mörkblått,
ljusblått,beige,indigo och violett.
Detta är exempel på kulörer.

Det finns en hel del att välja på om man skulle vilja göra en logga.
Den så kallade "Alliansen" valde rött.
En mörkblå högerregering väljer en färg som i västvärlden främst förknippas med kärlek, revolution och socialism.I Kina betyder rött "Lycka".

Kanske är det Lyckan som drar?
Vårkänslor?
Yrsel och Lyckorus mellan Rut-avdragen, eller en präktig storfylla hos rådgivarna från tankesmedjan Timbro?

Är det ett rörande försök att erövra ordet S O L I D A R I T E T?
"Vi vill visa enighet, trovärdighet och lekfullhet."
Federley hånflinar i rutan.

Vill Alliansen fiska röster?
Har de förstått att de har riktigt risiga opinionssiffror och att KD kommer att åka ut i kylan nästa val?

Tror de att de ska vinna fler väljare genom att ha en röd logga?
Tror de att vi är idioter?
Alliansens tid vid makten har präglats av:
Ignorans, Inkompetens och Inhumanitet.

Tre i:n.
Without Pricks.

Visa respekt, för fan och byt färg på loggan!
Skäms!

måndag 8 mars 2010

Simbassäng

Vad är värst i en simhall?
Är det ljuset?
Eller vattnet.
Kanske kaklet.
Färgerna.
Lukterna.


Simningen?
Gallskriken från friska normalbegåvade barn.
De aphanedundrande och överviktiga tonårsgrabbarna på trampolinen.
Kallsuparna.
Vågorna?
Vågen.

Männen.
Kvinnorna.
Min attityd.
Kanske allt detta.
Kanske är det inget av detta.

Det börjar redan i kassan.
Där "arbetar" ett par osannolikt håglösa ungdomar, som klarar arbetsdagen genom att flirta med varandra. Blir irriterade när det kommer betalande kärringar och stör.

Du erlägger en tilltagen summa pengar och får ett armband som du vet inte kommer att funka som vare sig entrebiljett eller skåpnyckel.

Sen vidtar träningen.

1. Du konstaterar att armbandet inte funkar.
2. Du tränar på att försöka påkalla uppmärksamhet från de håglösa i kassan.
3. De håglösa upplyser om att det är du som gör fel och att armbandet visst funkar.
4. Du vidhåller din ståndpunkt beträffande armbandet. Tränar din argumentationsteknik och ditt tålamod.
5. De håglösa masar sig ur sina gömmor, under ljudliga suckar.
6. De håglösa konstaterar att det är fel på armbandet.
7. Du får ett nytt armband, som funkar.

8. Du kommer in i omklädningsrummet.
9. Du tränar på att försöka få tag på ett skåp med låsanordning som är kompatibel med ditt armband.
10. Du kan, förhoppningsvis byta om och gå in i duschen.

11. Morsorna är i duschen.
Du tränar på att undvika att trampa på deras bebisar som sitter överallt på golven. Du måste vänta tills de lite större barnen har lärt sig hur man duschar.
12.Du måste lyssna på när Morsorna uppfostrar alla medhavda barn.
Du tränar på att få grepp om den avancerade och ofta diskriminerande familjedynamiken hos samtliga badande.
13. Du lär dig alla namn och vem som är släkt med vem.
Även vilka hushåll som har husdjur hemma, husdjurens art och namn samt de frånvarande männens preferenser beträffande mat och deras samfälliga aversioner mot hushållsarbete.

14a.Du tränar på att bortse från allt du någonsin lärt om genusfrågor.
14b.Du tränar på att hålla tyst.

15. Du kommer förhoppningsvis ner i bassängen.

16. Män i bassäng hatar att bli omkörda.
De riskerar ofta ditt, sitt och andras liv, för att undvika denna sociala och genitala (?) katastrof.
Män simmar sakta mitt i vägen. Det går inte att ändra på.
17. Kvinnor rullar sig i parfymer och oljor innan de går ner i bassängen. Detta går heller inte att ändra på.
Man tränar således på att hålla andan även ovanför vattenytan.
18. Barn och tonåringar gallskriker så fort de kommer in i en simhall och skriker sen ihållande under hela vistelsen. Du tränar på att hålla öronen under vattnet.
19. Du kan, förhoppningsvis simma några längder, utan att skada dig själv eller andra.

20. Du går upp ur bassängen och in i bastun.
Där är Morsorna. Du tränar på att lyssna på detaljerna kring deras förlossningar/samliv/livmödrar/svärmödrar.

21. Du går ut i omklädningsrummet. Morsornas manierade röster håller hov under fruktstunden, som pågår i och omkring ditt skåp.
Du tränar på att undvika att klibba fast i frukt.
22. Du tar dig förhoppningsvis ut genom spärrarna,som du måste ha ett fungerande armband för att forcera. Du tränar på att förstå varför man måste gå genom spärrar för att gå UT ur simhallen?

Man får mycket för pengarna.
Och så är det är ju skönt att simma.
Undrar hur det är på Herrarnas?
Tänker på Nils Ferlin:
"....men den vackraste dagen som sommaren ger, har det hänt att jag längtat dit."

tisdag 2 mars 2010

Hushållsnära tjänster.
Borgarna skanderar med bekymmersmin och darr på rösten om hur hemskt
det vore om dessa tjänster skulle betalas av arbetsköparna.
Deras oro smittar. Jag blir nervös.
-Kvinnor och Män arbetar ju heltid skriker Maud Olofsson.
Ja.Många gör det.Det vet jag också.
Därför måste Kvinnorna och Männen få betalt för att få städat hemma.

Jag förstår inte kopplingen.
Jag är en ganska enkel flicka från landet.
Kanske är det därför jag inte begriper.

Vem ska då städa hos de som städar?

Det kommer ju att bli omöjligt att hålla reda på?
Och- de som inte har råd med att köpa tjänster?
De Kvinnor och Män som arbetar heltid med hushållsnära tjänster?
Deras hem kommer att förfalla!

Är det bara jag som oroar mig för detta?
Ju mer jag funderar på saken, ju mer framstår det som ett stort missförstånd.
Det kan ju inte vara Kvinnor och Män som ska städa, de arbetar ju redan heltid?
Kanske är det Barn som ska städa?
Barn.
Eller Djur.

Så måste det förstås vara.

Barn och Djur har det ju rätt så förspänt egentligen.
Behöver inte så mycket pengar.
Bor billigt.
Små i maten.
Noggranna.
Lojala.

Kvinnorna och Männen kan utföra sina Arbeten och vila om kvällen i sitt pyntade Hushållsnära.
Visst kan vi väl hjälpa dem att betala Barnen och Djuren, vi är väl inte aviga på det viset?

Är vi?